PEDAGOGISK DOKUMENTATION, VAD, HUR OCH VARFÖR
I läroplan för förskolan Lpfö 98 reviderad 2010 fick dokumentation en allt större plats än vad den tidigare haft. Den fick ett eget kapitel tillsammans med utvärdering och utveckling. ”Förskolans kvalitet ska kontinuerligt och systematiskt dokumenteras, följas upp, utvärderas och utvecklas” (Skolverket 2010:14). Förskolans kvalitet skall synliggöras och verksamheten skall utvecklas efter barns behov och satta mål. Vi lever i ett samhälle som ständigt förändras vilket påverkar skolan. ”Det behövs också kunskap om hur barns utforskande, frågor, erfarenheter och engagemang tas till vara i verksamheten, hur deras kunnande förändras samt när de upplever verksamheten som intressant, rolig och meningsfull”(Skolverket 2010:14).
Vad vi väljer att dokumentera är enligt Wehner-Godée (2010) ett val bland många andra val där pedagogen själv är partisk och på samma sätt är även det vi väljer att ta bort, ett val.Wehner-Godée (2010) menar att i de kommunala förskolorna i Reggio Emilia dokumenteras i stort sätt allt, vad barnen säger och gör, barnens arbete och hur pedagogerna relaterar till dessa. Detta material produceras på varierande sätt, genom barns arbeten, stillbilder, videoinspelningar, pedagogers anteckningar osv. Det är en pedagogisk filosofi och ett förhållningssätt. Pedagogisk dokumentation utifrån min praktik i förskolan innebär för mig att det som skall dokumenteras behöver begränsas för att det skall bli hanterbart och utvecklande åtminstone i en början av ett utvecklingsarbete som detta. Ämnet/temat som skall dokumenteras skall barnen vara mycket intresserade av. ”Dokumentationen blir pedagogisk först när den sätts in i och får verka i ett pedagogiskt sammanhang” (Wehner-Godée, 2010:11). Det dokumenterade är bilder, antecknade samtal, inspelad kommunikation, film, barnens teckningar och arbeten m.m. ”Det konkreta materialet gör det pedagogiska arbetet både synligt och hörbart” (Wehner-Godée, 2010:22). ”Att skapa och kommunicera med hjälp av olika uttrycksformer såsom bild, sång och musik, drama, rytmik, dans och rörelse liksom med hjälp av tal-och skriftspråk utgör både innehåll och metod i förskolans strävan att främja barns utveckling och lärande. Detta inbegriper också att forma, konstruera och nyttja material och teknik. Multimedia och informationsteknik kan i förskolan användas såväl i skapande processer som i tillämpning” (Skolverket 2010:7).
I mitt arbetslag, vi är i början av vårt samarbete, använder vi en gemensam loggbok för pedagogisk dokumentation, ett kollektivt arbetsverktyg. Lenz Taguchi (2010) menar att alla måste sträva åt samma håll i ett förändringsarbete. Vi reflekterar tillsammans, i ämnet matematik, med hjälp av rubrikerna: Gjort, tänkt, lärt och utveckla. En person lyfter något som hon sett i barngruppen och vi reflekterar tillsammans omkring detta och under rubriken utveckla antecknar vi hur vi skall gå vidare efter det vi lärt av varandra, hur vi vill utveckla vår praktik. I en fördjupad reflektion styrks det vi lärt oss av litteratur, det teoretiska möter praktiken och resulterar i en fördjupad kunskap. ”Pedagogisk dokumentation, reflektion och teori hjälper oss att både komma mycket nära, via detaljerna i observationerna, men också att få distans, genom att reflektera tillsammans och ställa egna observationer mot befintlig teori”(Lenz Taguchi, 1997:16).
Hur den pedagogiska dokumentationen skall ske i praktiken är inte helt lätt. Det är ett nytt sätt att förhålla sig till kunskap där det inte är pedagogen som förmedlar utvald information utan barnets intressen och tankar visar vägen. Vad säger barnen? Vad visar de? Vad gör de i miljön omkring dem? Vad skapar de? Vad utstrålar de? Det är ett reflekterande arbetssätt där barnet sätts i fokus och som pedagog lyssnar jag aktivt och visar respekt inför barnets åsikter och tankar. Enligt Lenz Taguchi (1997) är det ett förändringsarbete där den egna praktiken förändras med utgångspunkt i barnet som subjekt, men även utifrån mig själv som pedagog. Pedagogen går sida vid sida av barnet men samtidigt steget före och lyssnar aktivt. Jag är i början av min förståelse av pedagogisk dokumentation och i min praktik har vi precis börjat med reflektion till bilder och dokumentation av barnens tankar, ett arbete som verkar mycket spännande. Det är svårt att förstå hur jag skall förhålla mig då jag skall följa barnen men samtidigt vara steget före. Jag tolkar det som att jag skall vara påläst om det valda ämnet eller vara beredd på att tillhandahålla material där vi tillsammans kan söka kunskap för att se var vi hamnar. Lenz Tagutchi (1997) förklarar att man gör en pedagogisk planering men måste samtidigt vara beredd på att tillföra barnets tankar. Planeringen är viktig för reflektionsarbetet men den är inte till för att följas. ”Vägvisaren är barnet genom att barnets konstruktioner( förståelse, kunskap, och teorier) är utgångspunkten, men den vuxne är väl förberedd för tänkbara konstruktioner via sitt reflektionsarbete, och hennes uppgift blir att stödja och hjälpa barnet i att utveckla och förändra – rekonstruera – sin förståelse och kunskap” (Lenz Taguchi, 1997:67).
Jag har valt att samla en liten grupp barn (fem stycken) för att reflektera över vår promenad till forsen, i en liten grupp skulle barnen få större utrymme för sina tankar. I arbetslagets reflektion omkring bilderna kom vi fram till att ställa ett fåtal frågor som utgångspunkt (tre stycken) för att som pedagog ställa sig lite vid sidan av i denna situation och aktivt lyssna till barnen. Dahlberg & Lenz Taguchi (1994) menar att: ”Barnen måste i olika situationer ges möjlighet att välja själv, att få formulera sina frågor och hypoteser och bli lyssnade till, utan att i onödan få ett svar eller bli lotsad till en lösning. Idealet är att pedagogen skall kunna behärska lyssnandet och frågandets konst” (Lenz Taguchi, 1997:61). Jag vill mena att det är en konst att ställa öppna frågor som för barnen vidare i sina tankar, för mig behövs det träning. ”Det är en konst att vidga sitt seende och lära sig att lyssna” (Wehner-Godée, 2010:21).
Barnen vill gå vidare genom att se var forsen kommer ifrån, var börjar vattnet och vart rinner det vidare? Hur fick man vatten förr i tiden? Hur kommer elektricitet från forsen in i sladden?
Det är stora frågor och vi vet nog inte var detta arbete skall sluta. ”Observationen är inte en handling utan en interaktion och en process som gör oss medvetna om det ömsesidiga beroendet mellan pedagogen och barnet” (Lenz Taguchi,1997:62). genom författaren förstår jag att det är i dialogen, genom kommunikation som kunskap uppstår gemensamt. Vi kommer att fortsätta, med reflektionsarbete i små grupper där barnen kan ge uttryck för sina tankar.
Lenz Tagutchi (1997) förmedlar Vecchis (1996) tankar då hon menar att i arbetet med att komma vidare från dokumenterat material och reflektioner av vad barnen gjort och de processer som pedagogerna iakttagit är nästa steg att ge barnen några förslag som understödjer det som synes att barnen utforskar själva. I detta steg möts forskningen och pedagogiken, de måste leva tillsammans.
Varför
”Med hjälp av pedagogisk dokumentation kan man göra den osynliga – inre – pedagogiska miljön synlig och samtidigt få ett verktyg att förstå den yttre och synliga miljön”
När den pedagogiska miljön blir synlig genom dokumentation, både förhållningssätt och synsätt till barn och varandra samt den fysiska miljön öppnar vi upp för förändringsarbete. Lenz Taguchi (1997) talar om den konstruktionistiska synsättet där man ser miljön, förhållningssätet till barnen och varandra som något föränderligt och där man själv tillsammans med andra, medvetet eller omedvetet, alltid är delaktig i förändringen.
Enligt Lenz Taguchi (1997) kan pedagogisk dokumentation användas som underlag för föräldrasamarbete, fortbildning, utveckling av egen praktik samt utvärdering. Men den främsta anledningen för pedagogisk dokumentation är ”att synliggöra barnen som rika, kompetenta och aktivt kunskapsskapande subjekt, samt att utgöra utgångspunkten för barnens fortsatta utforskande och kunskapsskapande”(Lenz Taguchi, 1997). Genom pedagogisk dokumentation kan barnet kommunicera sin kunskap, med hjälp av bilder, foton, filmer, lerfigurer m.m ge uttryck för sina tankar och på så sätt ge mening och innebörd i sitt liv (a.a.). Genom att barnet blir lyssnat till och respekterat för sina tankar och åsikter stärks självförtroendet. Wallin (1993) menar att: ”Om vi som pedagoger förmår möta varje barn som ett subjekt och möta det med positiva förväntningar då kan vi [...] ge barnen rätten att vara huvudrollsinnehavare i sitt eget livsöde´” (Lenz Taguchi, 1997:79).
Lenz Tagutchi, Hillevi (1997). Varför pedagogisk dokumentation. Stockholm: Stockholms universitets förlag.
Skolverket (2010). Läroplan för förskola Lpfö 98 rev. Stockholm: Fritzes.
Werner - Gode'e, Christina (2010). Att fånga lärandet. Stockholm: Liber.
- Posted using BlogPress from my iPad
