onsdag 9 maj 2012
Portfolio
Arbetet med portfolio är ”en lärstrategi som söker bygga lärmiljöer som gynnar optimalt lärande genom att utgå från elevens aktivitet, delaktighet, ansvarstagande och förmåga att reflektera”(2003:21). På min förskola har vi arbetat med portfolio i drygt tio år, under de första åren var det vårt utvecklingsområde och tillsammans lade vi grunden till ett sätt att förhålla sig till barns lärande. Vi har hela tiden tänkt att det viktigaste med portfoliometodiken är vårt förhållningssätt till barns utveckling och lärande. Hur vi har inrättat miljön är även viktigt, det skall vara en miljö som barnen själva kan hantera och där deras utveckling utmanas. ”Bakom portfolioarbetet finns således en lärkultur – ett sätt att arbeta, tänka och lära. Det handlar om ett förhållningssätt till elever, lärande och kunskap” (Ellmin 2003:51).
I boken ”Att arbeta med portfolio” av Roger och Birgitta Ellmin belyser författarna flera olika typer av portfolio beroende på syfte. Den jag känner mig bekant med benämner författarna som utvecklingsportfolio i den står elevens kunskapsutveckling i centrum. Tanken är att barnet själv skall se sin egen utveckling och på så vis få än mer lust att lära. Ett lösningsfokuserat arbetssätt där fokus ligger på barnets starka och positiva sidor. Författarna menar att vad de uppskattar mest i sitt arbete med portfoliometodiken är ”den pågående dialogen med de pedagoger, elever och föräldrar som skapar och använder portfoliometodiken”(2003:16). Dialogen med barnet om vilket område de själv vill lyfta fram i portfolion. Samtalen med barnen om vad som är viktigt att visa, vad de själva uppfattar att de har utvecklat sig på upplever jag som väldigt roligt och spännande. Barnen är stolta för innehållet i sin pärm. Jag kan tänka mig att framåt kommer vi att använda Ipad för att filma barnet i olika händelser för att därefter tillsammans med barnet, samt föräldrarna vid utvecklingssamtalet, reflektera över materialet. Jag kan även tänka mig att vi kommer att göra intervjuer i exempelvis en form av dockteater på Ipad.
Författarna menar att i förskola kan portfolion företrädesvis ha fokus i följande områden:
Skapande förmåga – lusten att lära
Emotionell kompetens, självförtroende och trygghet
Positiv självbild – jag är någon, jag kan etc.
Social kompetens, medmänsklighet – bry sig om
Kommunikations- och samarbetsförmåga
Grundlägga goda arbetsvanor
Grundlägga kunskaper i basämnena (s.55).
Författarna anser att reflektionen kring och värdering av de arbeten som sparas i portfolion anknyts till skolans mål, elevens egna mål, utvecklingssamtalen etc. Göra, samla, välja, reflektera, värdera, samtala skall hållas samman med målorienteringen (s.24). Jag inser att det vore bra om vi tillsammans på förskolan återigen arbetar med vår samsyn i ämnet, vi behöver påminnas, tänka nytt och tänka om. Det finns alltid områden som kan förbättras.
Ellmin, Roger och Birgitta (2003). Att arbeta med portfolio. Stockholm:Författarna och förlagshuset Gothia AB
tisdag 27 mars 2012
Självskattning
måndag 26 mars 2012
Sammanfattning av mitt lärande så här långt
Det är halvtid i kursen och dags att titta på mitt processdokument. Jag upplever att jag lärt mig mycket från att på första kurstillfället känna stor osäkerhet för tekniken och jag undrade hur det hela skulle gå.

Som tur var hamnade jag i en grupp med trevliga människor och av dem har jag känt stöd när det kört ihop sig.

Jag kände även en osäkerhet för att visa mig i sociala medier, Facebook och blogg m.m. Jag märker att jag sakta börjar vänja mig vid att mina tankar blir synliga och jag ser en allt större nytta av informationsteknik i mitt arbete som förskollärare. Jag kan hantera min Ipad hjälpligt och upptäcker hela tiden nya sätt och användningsområden. Framförallt tycker jag det är väldigt roligt. Jag har gjort ett radioprogram, i garageband, där barnen deltagit med förtjusning. Jag har filmat barnen med hjälp av IMovie. Det var ett väldigt roligt och lyckat projekt som innehöll barnens vardag på förskolan, från tidig morgon till eftermiddag. Barnen tyckte det var kul att se sig själva och på föräldramötet blev verksamheten mycket tydlig, det blev uppskattat. För mig var filmprojektet en stor utmaning och jag kände mig nöjd. Att filma med IPad är ett väldigt bra dokumentationsverktyg på flera sätt, det är smidigt och ger ett användbart material med möjlighet att komplettera med text. Det ger en möjlighet till att komma nära barnen för att höra deras kommunikation och upptäcka händelser som först inte är synliga, exempelvis fantastiska lekar som först inte syntes så innehållsrika men som visade sig innehålla mycket inlevelse, fantasi, samarbete och kommunikation.
Jag har lärt mig mycket av kurslitteraturen och fördjupat min kunskap omkring pedagogisk dokumentation. "Den svårfångade reflektionen" menade att reflektionen behöver utrymme i organiserad form och det är inte bara pedagogen som skall reflektera utan även barnen. "Varför pedagogisk dokumentation" tydliggör den främsta anledningen för pedagogisk dokumentation: synliggöra barnen som rika, kompetenta och aktivt kunskapande. Boken "Att fånga lärandet" säger de viktiga orden att dokumentationen först blir pedagogisk när den sätts in i och får verka i ett pedagogiskt sammanhang. Det var intressant att sätta sig in i vad som skall dokumenteras, hur och varför. Vi följer barnen samtidigt som vi hela tiden gör val. Dokumentationen har sin begränsning.
Jag har tagit med mig min nya kunskap till förskolan för att praktisera den och det är spännande. Jag lyssnar till barnens tankar om vad de kan om ett ämne, dokumenterar det jag hör och lyssnar till nya frågor och tankar som uppstår. Frågorna söker vi sedan svar på. I detta arbete blir lärprocessen synlig, vilket är spännande, det känns som en upplevelse mellan mig och barnen. Det finns mycket mer att lära och jag ser fram emot fortsättningen, det är ett ämne som utvecklas ju mer dokumentationen praktiseras och i vår förskolegrupp har vi bara börjat.

Som tur var hamnade jag i en grupp med trevliga människor och av dem har jag känt stöd när det kört ihop sig.

Jag kände även en osäkerhet för att visa mig i sociala medier, Facebook och blogg m.m. Jag märker att jag sakta börjar vänja mig vid att mina tankar blir synliga och jag ser en allt större nytta av informationsteknik i mitt arbete som förskollärare. Jag kan hantera min Ipad hjälpligt och upptäcker hela tiden nya sätt och användningsområden. Framförallt tycker jag det är väldigt roligt. Jag har gjort ett radioprogram, i garageband, där barnen deltagit med förtjusning. Jag har filmat barnen med hjälp av IMovie. Det var ett väldigt roligt och lyckat projekt som innehöll barnens vardag på förskolan, från tidig morgon till eftermiddag. Barnen tyckte det var kul att se sig själva och på föräldramötet blev verksamheten mycket tydlig, det blev uppskattat. För mig var filmprojektet en stor utmaning och jag kände mig nöjd. Att filma med IPad är ett väldigt bra dokumentationsverktyg på flera sätt, det är smidigt och ger ett användbart material med möjlighet att komplettera med text. Det ger en möjlighet till att komma nära barnen för att höra deras kommunikation och upptäcka händelser som först inte är synliga, exempelvis fantastiska lekar som först inte syntes så innehållsrika men som visade sig innehålla mycket inlevelse, fantasi, samarbete och kommunikation.
Jag har lärt mig mycket av kurslitteraturen och fördjupat min kunskap omkring pedagogisk dokumentation. "Den svårfångade reflektionen" menade att reflektionen behöver utrymme i organiserad form och det är inte bara pedagogen som skall reflektera utan även barnen. "Varför pedagogisk dokumentation" tydliggör den främsta anledningen för pedagogisk dokumentation: synliggöra barnen som rika, kompetenta och aktivt kunskapande. Boken "Att fånga lärandet" säger de viktiga orden att dokumentationen först blir pedagogisk när den sätts in i och får verka i ett pedagogiskt sammanhang. Det var intressant att sätta sig in i vad som skall dokumenteras, hur och varför. Vi följer barnen samtidigt som vi hela tiden gör val. Dokumentationen har sin begränsning.
Jag har tagit med mig min nya kunskap till förskolan för att praktisera den och det är spännande. Jag lyssnar till barnens tankar om vad de kan om ett ämne, dokumenterar det jag hör och lyssnar till nya frågor och tankar som uppstår. Frågorna söker vi sedan svar på. I detta arbete blir lärprocessen synlig, vilket är spännande, det känns som en upplevelse mellan mig och barnen. Det finns mycket mer att lära och jag ser fram emot fortsättningen, det är ett ämne som utvecklas ju mer dokumentationen praktiseras och i vår förskolegrupp har vi bara börjat.
lördag 10 mars 2012
filmen
Filmen börjar ta form och det känns jättekul. Paddan är väldigt behändig att filma med och barnen börjar bli vana vid att jag smyger omkring och filmar. Det blir väldigt bra bild och det är roligt att lägga till ljud, musik och små effekter. Den här dokumentationen av barnens vardag skall vi naturligtvis först visa för barnen på filmduk och därefter skall föräldrarna få se den på föräldramötet.
måndag 27 februari 2012
Lära nytt
Det var utbildningsträff idag och radioprogrammet är klart och placerat i denna blogg. Det var roligt att göra, lite pilligt och ibland pressande när det gick fel. Barnens glädje över sitt eget deltagande var min största motivation. Det känns kul att lära nytt. Nu filmar jag barnen i olika situationer, försöker beskriva deras dag på förskolan,musik, ljud och text ingår i projektet, får se hur det blir.
söndag 26 februari 2012
Ett litet radioprogram
Podcast är nytt för mig, något som jag tills alldeles nyligen inte hade en aning om vad det var. Heter det en podcast eller ett podcast? Jag försöker i allafall skapa en sådan snutt tillsammans med barnen på min förskoleavdelning och vi tycker att det är roligt. Barnen tycker att det är spännande att höra sin egen röst. Jag tror nog att de känner sig betydelsefulla när jag spelar in deras kunskap.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)